Att relationer kan förändras så snabbt. Allting har väl sin gilla gång antar jag.

Men att man ska tvingas leva i ovisshet. Man rannsakar sig själv, ut och in, flera gånger, man tycker att man varit precis som vanligt. Men hur kunde allt då förändras? Har jag gjort något fel? Jag måste ju ha gjort det, så som jag har blivit behandlad. Mitt beteende därefter har varit rena försvarsmekanismer lärde jag mig på psykologin. Konstigt hur man kan läsa om sina känslor i en bok.

Jag har alltid klarat mig själv, inte behövt lyssna på andra först för att ha åsikter osv, men jag är nog ännu stabilare i mig själv nu. Efter allt.

Frågan är väl om jag hellre hade haft det som det var förut eller om jag bara ska se det som något positivt att jag inte låtit någon trycka ner mig i botten. Ska bli skönt att starta om på nytt, när jag väljer att göra det. För det kommer hända, jag kommer inte stanna kvar här hela livet. Jag kommer kanske återvända men inte stanna här för alltid.