Sitter och funderar på vad jag ska bli "när jag blir stor" men allt känns så öppet. Ena dagen ska jag läsa engelska och sen flytta ner till Malmö och bli flygledare. Andra dagen känns det rätt bra med juridik och då vill jag bli jurist. En tredje dag känns lärare rätt tryggt och passande och en fjärde dag har jag inte den blekaste aning om vad jag vill göra.
Jag är rätt avundsjuk på dom som bara vet att det är det här dom ska bli, eller vet exakt vilken utbildning i alla fall som passar dom bäst. Vad enkelt livet vore i så fall.
Själv sitter man som simpelt kassabiträde och svåraste utmaningen om dagen är att ta reda på av finska kunder vilken äppelsort dom har i påsen. Jag brukar misslyckas i 90% av fallen och så slår jag in på antingen svenska eller royal gala.
Det blir inte bättre av att alla jag känner och inte känner frågar mig vad jag ska göra nu, om jag bara ska jobba på Coop. Man känner sån press av att göra något bra. Till de som som betonar ordet bara brukar jag högfärdigt säga tillbaka att jag faktiskt läser juridik på sidan om och jobbar så jag slipper ta studielån. Då hajar dom flesta till och tycker att det faktiskt kan vara rätt smart. Men ändå gnager den där frågan inom mig, vad ska jag göra med mitt liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar